Gel, bars och pulver

Den rubriken finns också på ett inlägg på en av de bloggar som jag följer och har ni nu hittat hit så är ni antagligen intresserade av ämnet och då tycker jag ni ska ta er tid att läsa det inlägget också för det finns mycket tänkvärt där.

Gel, bars och pulver från bloggen "Alla kan träna".

Om jag räknar i nutid så började jag träna på allvar för drygt ett år sedan och jag har i mångt och mycket samma erfarenhet som Ida som skriver bloggen "Alla kan träna".
Har man högt BMI och många kilos övervikt så finns dock inga genvägar för att få bort extrakilona. Det är hårt arbete med att tänka på vad man äter och att få till livsstilsförändringen som är grunden för att lyckas.
Det är bara du själv som har makten att driva förändringen i land.

Herman Cain`s ord talar i det fallet för sig själv:
 "Om inte din motivation kommer inifrån kommer den inte alls"

Man måste vilja för att lyckas. Var och en är salig på sin egen tro sägs det och får man tro "experterna" i tidningarna så finns det många sätt att gå ner i vikt och komma i form på. Alla dessa experters råd handlar mest om olika dieter och hur snabbt man kan gå ner si och så många kilo och nå sin målvikt.
För mig är det dock ganska självklart att vill man gå ner i vikt så gäller det att förbränna fler kalorier än man stoppar i sig. Vad man stoppar i sig har också betydelse men är inte heller det hela sanningen. För att förbränna mer kalorier måste förbränningen i kroppen ökas på något sätt och det görs enklast genom att man börjar röra på sig mer än man gjort tidigare.

Det är här dessa geler, bars och pulver kommer in. Budskapet är glasklart från deras sida: Du presterar bättre och orkar mer om du äter dessa produkter före, under och efter träningen. Och säg den som inte vill få ut mesta möjliga effekt av sin träning. Inte sällan så säljs dessa proteinbars med motiveringen att man ska äta dem för att hjälpa musklerna att återhämta sig efter träningen så att förbränningen kommer igång så fort som möjligt.

Jag säger inte att det är fel att äta dem men själv så vill jag inte vara beroende av speciella produkter (som dessutom inte är speciellt billiga) för att må bra och få ut mesta möjliga av träningen utan försöker lära mig mer om vad jag kan äta av det jag har hemma i skafferiet till vardags. Proteiner och alla andra näringsämnen vi behöver för att må bra finns ju i det vi äter dagligdags.

Jag använder dessa bars och dextrosol som en extra säkerhet när jag tränar för det är lättare (och mindre kladdigt) att ha en energibars i fickan än t.ex en banan.

Ont i halsen. Hundpromenad för att klara abstinensen

Sol och vårvärme och jag är så sugen på att ut och springa. Men har ont i halsen så det är bara att hålla sig i skinnet och ta det lugnt. Tar udden av värsta abstinensen med att gå promenader med Maggie.

Hoppas att jag kan ta ett lugnt pass imorgon för jag längtar efter att röra på mig. Det har verkligen gått fort att bli beroende av löpningen utomhus. Hoppas det torkar snabbt i skogen för det är mycket roligare och mer avkopplande att springa i skogen än på asfalt i villaområden. 

Inget är egentligen svårt om man delar upp det i små steg

Tack vare de orden från en vän har jag nått dit jag är idag.  Utan de här orden klingande i huvudet och alla mina delmål som jag satt upp på vägen hade jag gett upp för länge sedan.

Jag har mitt stora mål som jag satte upp för drygt ett år sedan och jag är en bra bit på väg att nå det. Jag bestämde mig för jag vet inte vilken gång i ordningen att jag skulle komma igång och träna för att må bättre. Lägg därtill att jag vägde alldeles för mycket och skulle behöva gå ner många kg för att må bättre.

Bantningsdieter, NEJ TACK!
Jag började träna, kroppen skrek stopp, diagnos diabetes typ 2. :-(
Jag började om igen, sanerade lite vad jag åt och idag mår jag bättre.
Har tränat bort 12 kg, fått mer muskler vilket gör att cellerna i kroppen kan ta vara på den lilla insulinproduktion som jag har kvar. :-)

Under resans gång har jag läst många andra bloggar och fått mycket tips men framförallt energi att orka fortsätta kämpa.
En av de bloggar som ger mig mest energi är:

Fröken Loo´s hälsoinspiration

Jag har dessutom haft förmånen att få träffa Katrine och Putte, vilket gett än mer energi att inte ge upp när bs spökar när jag tränar.

Men nu är jag beroende - stack ut på ett intervallpass ikväll

Det finns ju helt klart sämre saker att vara beroende av än träningen.
Riktigt häftig upplevelse. Första passet med lite längre intervaller. Gick mellan intervallerna men kunde trycka på bra på intervallerna. Kunde springa avslappnat och trycka fart med armarna.
Blir lite halvchockad när jag ser km-tiderna på intervallerna bara. Var kommer den farten från? Alla intervaller under 5.45 och 4 av 5 intervaller under 5.30. Visserligen bar asfalt och måttligt halt men ändå. Uppvärmningen som jag tyckte jag höll igen på gick i 5.35-fart.

Helt klart är det inspirerande att känna att tiden jag lägger på träning gör skillnad. Det var många år sedan jag njöt av att springa så mycket som jag gör nu.

Att springa kan vara så avkopplande

Det händer mycket på ett år. Förra året vid den här tiden vägde jag en sisådär 12 kg mer och orkade springa 3-5 min intervaller. - och då fick jag verkligen bita ihop för att orka. Idag sprang jag 30 min på isiga skoterspår och bara njöt. Hade jag inte haft CX-passet som jag ville gå på hade jag kunnat fortsätta springa en bra bit till. Kanske tur att jag har den tiden att passa så att jag tar det lite lugnt med löpningen. 

Som det känns nu så skippar jag styrketräningen inne ett tag och kör löpning + CX 2 pass/vecka. (tisdag och lördag).

Ska också testa funktionell styrka och se om det kan vara något för mig. Det verkar kul så jag hoppas att bs klarar det.

Om du inte lär dig av dina misstag är det ingen idé att du gör dem

Om du inte vet var du är på väg är risken att du hamnar någon annanstans och då kan vägen tillbaka bli lång, krokig och svår.
Att säga ifrån när det inte känns bra är inte lätt och kan ha sitt pris men jag är glad att jag är den jag är och att jag står på mig när något känns fel.

Styrketräning är roligt och nyttigt med för den delen men nu har ljuset börjat återvända och jag har inte samma sug efter att träna inomhus. Nu är det löpningen som lockar mest och den flyter på hyfsat men jag vill mer och jag är ju inte den som säger nej till utmaningar så nu ska det testas gränser igen!
Löpning kombinerat med funktionell styrka. Har fått en del intressanta uppslag och tips idag som jag ska prova.

Vart är jag på väg och vad vill jag uppnå? Jag har några olika mål och ett av dem är att hitta den optimala kombinationen att bygga muskler för att få bästa möjliga insulinkänslighet i cellerna och bättre rörlighet och uthållighet i löpningen.

Massage - njutning eller pina?

Ja, det är frågan om!

Hur jag än vänder och vrider på det så kan jag inte påstå att dagens behandling var en njutning. Det var 30 min som kändes om man säger så. Men jag klagar inte för jag visste vads om väntade när jag gick dit och jag  kommer med största sannolikhet att ha träningsvärk imorgon. Men det är det värt. Jag vet ju att resultatet kommer att bli bra på sikt.
Erkännas ska dock att jag trodde inte riktigt att det var så illa som det var. Fanns inte en muskel i ryggen/nacken som inte var stel och Ronnys fingrar undkommer inget.
Men är man stel så är det bara att bita ihop och vila i att det krävs hårda tag för att få tillbaka rörligheten.

Morgonstund har guld i mun eller baksidan av livet med extra mycket socker i blodet

Visst, jag är morgonmänniska och det finns inget bättre än att vakna med känslan att man har fått sova klart och man kan starta dagen i lugn och ro, njuta av tystnaden, se solen gå upp och bara få vara. I de lägena håller jag fullständigt med det gamla ordspråket "Morgonstund har guld i mun" men........

....det finns andra tidiga morgnar som inte har samma guldglans över sig och idag är en sådan dag.

Vaknade första gången 04.21, lyckades somna om och vaknade igen 06.18 superkissnödig så det bara inte gick att ligga kvar. Bara att krångla sig ur det varma täcket och kliva upp. Hela kroppen känns seg och jag har som "myrkryp"och jag är trött men kan inte somna om. Ute är det gnistrande vitt, klarblå himmel, solen skiner men det är kallt (-13) och jag äter frukost 06.30 en lördagmorgon när jag inte ens behöver gå upp tidigt.

Ni som sitter i samma båt har nog redan räknat ut varför jag inte kunde somna om och för er andra så kan jag berätta att jag är "sockerhög". Då blir det så här. Kroppen går på högvarv för att försöka ta reda på konsekvenserna av vad jag stoppat i mig de senaste två dygnen.
Det här började jag "ställa till" redan i torsdags på jobbet när två kollegor bjöd på tårta och kakor för att de fyllde jämnt. Sedan var det fiskpinnar till lunch och så avslutade jag dagen med att vi firade födelsedag hemma och då blev det en tårtbit till efter en sen middag.

Igår var jag trött efter en hektisk dag på jobbet och efterdyningar av torsdagens leverne. De gånger jag får ett sug efter pizza är lätträknade men igår kom det där suget som ett brev på posten. Min hjärna försökte tänka förnuftigt att jag skulle låta bli eftersom jag ätit så mycket på torsdagen men vad tror ni resultatet blev.
Jag och min älskade delade på en supergod inbakad pizza. Sen somnade jag på soffan framför Sverige-Irland.

Några av er tycker säkert att jag är lite knäpp som trots att jag vet att jag kommer att må så här väljer att äta fel saker. Det är väl bara att låta bli och äta rätt så mår man bra. Har man diabetes så ska man väl sköta sig!

Diabetiker eller inte - man är inte mer än människa iallafall.

•  Om det serveras god mat, efterätt mm: Slutar ni alltid att äta när ni är mätt och aldrig tar lite till för att det är såååå gott. 
• Vid fikat på jobbet när det bjuds säger ni då alltid "nej tack, jag försöker hålla igen så jag avstår"

Nog är det så att ni någon gång tänker att "Egentligen borde jag inte men jag fuskar idag. Det är ju iallafall inte varje dag"

Ni har dock fördelen att er kropp klarar av att ta hand om det extra socker som ni stoppar i er. Bukspottskörteln får jobba lite extra och kör ut mer insulin som bryter ner det ni stoppar i er.

Min insulinproduktion ökar inte på samma sätt då jag har diabetes typ 2 utan det som inte hinns med att brytas ner kommer ut i blodet och gör mig sockerhög istället. 

Men ni ska veta en sak:
Att få diabetes är inte likställt med att suget efter mindre bra mat, chips, godis mm bara försvinner. Det är bara det att man får försöka lära sig att leva efter de förutsättningar kroppen ger en och det gäller dygnet runt resten av livet.

Visst, det är inte kul att vakna och må så här men jag vet ju iallafall varför och jag kan göra något åt det även om det tar något dygn att komma på banan igen. Lite samma känsla som att vara "dagen efter" en fest.

Tårtbitarna, kakorna och pizzan var så goda att det är värt måendet idag!

Till er mina vänner som sitter i diabetsträsket säger jag bara:

Kom igen, kämpa på. Vi är många i träsket som stöttar varandra. Som tur är har vi inte våra dåliga dagar samtidgt så det finns alltid någon med extra energi att dela med sig av till den som behöver.

Allt är tillåtet för "Ibland är ingen vana"

Cyklade idag. Till jobbet imorse var helt ok men på hemvägen blåste det motvind samtidigt som snön fullkomligt VRÄKTE ner. 

På agendan står 30 min löpning idag men se det blir det inget av för jag tänker krypa i myskläderna och äta tårta ikväll. (och vet ni - Jag åt både tårta och kakor på jobbet på fm). Tänker INTE kolla sockret mer idag och jag har INTE dåligt samvete för det jag har stoppat i mig idag heller. Så det så!

Lunchen var inte den bästa (fiskpinnar) men kvällsmaten blir desto bättre. Fläskfilé med broccoli, sparris och pommes. Gissar att den kommer att sköljas ner med lite vin.

Att misslyckas ibland är enda sättet att lära sig var gränsen går!

I början av mars när träningen och löpningen bara flöt på så undrade jag lite försiktigt när bakslaget skulle komma. 

Nu har det kommit och jag har fått tänka om lite i träningsupplägget. Efter ett par månader med intensiv styrketräning så är nu suget efter att springa så stort att jag tillfälligt lagt styrketräningen åt sidan med undantag för CXWorkx som är så roligt att jag bara inte kan låta bli att gå på de passen.

Löpningen gick så lätt att komma igång med så jag testade att lägga in intervallpass men det gick inte så bra. Bs protesterade så nu ligger fokus på distanspass i lugnt tempo (6.15-6.30 min/km) som är ett tempo jag kan hålla utan problem nu när det är isigt och halt. 

Att läsa andras bloggar om träning och kost ger mycket tips och energi till både maten och träningen och nästa vecka ska jag faktiskt träffa ett par nyvunna bloggvänner. Vi ska slå våra huvuden ihop och se om vi kan hitta nyckeln till varför bs pendlar vid viss sorts träning. 

Ikväll packade jag ryggsäcken drog på mig varma träningskläder och sprang i lugnt tempo ner till gymmet och körde ett pass CX. Så skönt att känna att det fungerade idag igen. Gjorde samma sak i lördags fm. Det fungerar alltså att göra så både direkt efter frukost och på kvällen direkt efter att ha ätit middag.

Gör om - gör rätt (eller förhoppningsvis bättre iallafall)

-9, blå himmel och strålande sol. 
30 min lugn löpning (knappt 7 min/km-tempo) i skogen med en kompis och sedan ett pass CXWorks. Intervallträningen har jag tillfälligt lagt åt sidan för att försöka få bs stabilt med löpning. Håller jag ett jämnt tempo så fungerar det bra och idag kändes det som att jag skulle kunna springa hur länge som helst.

Startade på 6.7 (45 min efter en grötfrukost), sprang 30 min, drack vatten och tryckte i mig 3 dextro och körde sedan CX 30 min. Efter 20 min drack jag vatten och tog en dextro för energin sinade och efter passet låg jag på 6.1.
Klart godkänt och så skönt att det fungerar. Det finns hopp att jag ska få till det här med löpningen.

Att det ska vara så svårt - Jag som trodde jag hade koll.....

....men alla förändringar kräver planering, eftertanke och tålamod. 

När ljuset återvände och det blev lite varmare ute blev suget att springa så stort att jag bara måste ut. Hade inga större förhoppningar eftersom jag inte sprungit på väldigt länge.
Började försiktigt och det kändes bra. Lugna långpass (låginstensiv träning ) fungerar bra med bs men så fort jag kombinerar med intervaller eller progressiv löpning lever bs sitt eget liv. :-(

Viljan är så mycket större än energin och det är frustrerande. Den här veckan har jag dragit ner på träningen och nöjt mig med PW hem fr jobbet 2 ggr + att jag gick drygt halva vägen idag. Då har bs hållit sig ok så nu skippar jag intervallpassen och siktar in mig på löppass med konstant fart 30-45 min kombinerat med styrketräning ett par veckor.

Hoppas hitta balansen mellan löpningen jag älskar och bs så att jag kan träna som jag vill. 

Solenergi och ishalka med vårkänslor

Ovanstående är sammanfattningen på dagens pass som även det blev en lång PW hem från jobbet med ryggsäcken på ryggen. Runkeeper skriker rött för missade träningspass men vad gör det om hundra år. En PW på en dryg timme i solen är värt minst lika mycket för mig som ett pass löpning på 40 min.
Det blev ingen CX igår heller för kroppen sa ifrån och jag hade fullt upp att ta mig hem. Pannkaka till lunch räcker inte på långa vägar för att ladda för träning.

Hoppas inte Martin läser detta för jag inser redan nu att det blir kärvt att få in några styrkepass på gymmet den här veckan. Möjligen på lördag fm om inte det är så bra väder att det blir ett långpass löpning för på söndag är det slalom i Kungsberget med bästa Patrice o Steven. Ok, då blir det iofs ett och annat lyft (med mer eller mindre bra ergonomiska förutsättningar).

Nu år det over and out för idag.

PW = Lugn löpning - Det har JAG bestämt

Att träna SKA vara roligt! Blir det en belastning och ett måste till vilket pris som helst så håller det inte i längden utan jag kommer att ge upp och sluta träna.
Därför bytte jag ut dagens 8 km lugn löpning mot en PW i solskenet hem från jobbet. Kändes lite knäppt om jag skulle ta bussen hem för att sen skynda mig ut och springa innan solen gick ner.Telefonen la av på vägen så Runkeeper var inte till mycket hjälp där men enl. GoogleMaps så är det 7 km hem från jobbet och det kan stämma bra med km-tiden då det tog mig 1h 05 min.

Har fått ett nytt upplägg på styrketräningen som jag ska försöka kombinera med löpträningen. Kommer inte att fungera rakt av men med lite justeringar så ska det kunna fungera. Jag behöver ju båda träningsformerna för att må riktigt bra.

Imorgon väntar först ett pass löpning med intervall-inslag och sedan som avslutning kör jag CXWorks.

Tjejklassikern ?

För att ha lite roligt på vägen så behöver jag ett mål att träna mot  och mitt mål för hösten var att springa Lidingöloppets 15 km. Sen bestämde jag och en kollega bara sådär att vi ska åka Tjejvasan nästa år för det har alltid varit hennes dröm. Jag är uppvuxen med Vasaloppet och har åkt Kortvasan så jag vet hur roligt det är och hur galet mycket folk det är längs spåret så det blev bestämt bara sådär i farten på jobbet.

Kollegans dotter blev sugen på Lidingöloppet också och 15 km går på lördagen och hennes lopp på söndagen. Lidingö Tjejlopp 10 km går på söndagen så ............. Jaha, där kom nästa galna idé som jag inte förankrat hos min kollega än:

TJEJKLASSIKERN. 

Springer vi Lidingö Tjejlopp och sen åker Kortvasan är ju halva den gjord. Tål verkligen att tänkas på!

"Livets ekvation" och så påvekas ditt blodsocker när du tränar

Det är många som undrar hur diabetesen går ihop med träningen och det undrar jag själv ibland också. En del har också svårt att förstå att två personer som har diabetes reagerar olika på samma träning och bara för att jag mådde bra ena gången så kan det vara annorlunda vid samma sorts pass nästa gång. Att ha diabetes innebär att man ständigt måste vara "på hugget" och helst ligga "steget före" i tanken och alltid ha minst en reservplan "om ifall att.....".

Men fördelarna med träningen är så många att jag inte vill vara utan den. Allt jag gör hänger ihop och gör att jag mår bra. 

Livets ekvation (som jag skrivit om tidigare) = kosten + sömnen+ träningen + bs.

Inte alltid det lättaste att få ihop den ekvationen men ju fler delar av den som fungerar desto bättre mår jag.

Här kommer ett utdrag från ett SATS-Magasin som förklarar på ett enkelt sätt hur det hänger ihop.

14 okt 2011

Muskelcellerna blir bättre på att ta upp sockret i blodet och insulinkänsligheten förbättras.

SATS MAG: När du tränar hamnar ditt blodsocker på en lägre och stabilare nivå.

All slags fysisk aktivitet leder till att blodsockernivåerna sjunker. Hur fort och hur mycket blodsockret sänks är individuellt och beror på träningens intensitet, långvarighet, hur du har ätit under dagen och hur du äter i sam- band med aktiviteten.

Vid lågintensiv träning, som promenader, kan det ta timmar innan du får en kännbar blodsockersänkning. Om du däremot kör ett högintensivt träningspass kommer blodsockersänkningen betydligt snabbare. Vid hårda långpass är det därför viktigt att fylla på med kolhydrater under passets gång.

Var också uppmärksam på att du kan reagera olika på samma typ av aktivitet vid olika tillfällen. Kost, sömn och stress påverkar kroppen och träningsresultaten. 

Det finns två tillfällen då blodsockernivån faktiskt kan öka vid träning. Det ena är om du utövar en aktivitet där det ingår anspänning, till exempel vid någon tävling. Kroppen utsöndrar då stresshormonet adrenalin som gör att blodsockret stiger. Det andra tillfället är om det inte finns tillräckligt med insulin, till exempel vid obehandlad diabetes. Efter en träningsperiod med insulinbrist har muskelcellerna brist på blodsocker. Muskelglykogenet används och insulinbristen förhindrar nytt blodsocker att nå cellerna. Vid insulinbrist bör man inte träna.

Att få in träningen i vardagen är en utmaning men planera och var flexibel så blir det bra!

Ja, så är det. Hade packat väskan igår och tänkt stanna på gymmet på vägen hem och springa dagens pass (Lugn löpning 6,4 km) på löpbandet för det lockade inte att springa det ute i mörker efter jobbet. Planerna ändrades snabbt då telefonen ringde på vägen till jobbet och passet på gymmet byttes mot ett par härliga timmar med Steven.
Jag är inte så fanatisk att jag inte kan flytta ett pass ngn dag om det behövs så tog med mig väskan imorse med. Dock var det -11 och jag kände att det var onödigt att fresta på luftrören med att cykla till jobbet. Skjuts med en kollega dit och bussen till gymmet efter jobbet var planen. Solen sken från en blå himmel när jag skulle hem och jag hade ingen vidare lust att träna inomhus men ändock lite för kallt att springa ute då solen skulle hinna gå ner innan jag skulle vara klar. I-landsproblem, jag vet! Fick skjuts en bit på vägen och skulle sedan gå från GA till Resecentrum men en tankemiss gjorde att jag insåg att skulle jag hinna med bussen från Resecentrum så var det en snabb PW som gällde dit. Satte på Runkeeper och började gå och trots ryggsäcken på ryggen så var det så skönt att jag bestämde mig för att köra PW 6,4 km och räkna det som gårdagens pass som skulle vara lugn löpning. För att få ihop 6,4 km blev det inte närmaste vägen hem utan längs kanalen och via Pensionärsstigen som bitvis var väldigt isig.

PW = Lugn löpning. Eller?? Nja, men ändå godkänt tycker jag. Får kanske inte samma pulsökning som vid löpning men musklerna i benen fick sig en riktig genomkörare iallafall. Det blev iallafall till slut 6,6 km på dryga 55 min.

Rödbetor och broccoli bra för träningen

Nitrat har tidigare beskyllts för att vara farligt för både miljö och människor.

Ny forskning visar dock att livsmedel som innehåller mycket nitrat – t.ex. rödbetor, spenat, broccoli, stjälkselleri, kål och jordgubbar – fungerar som mirakelmedel när man tränar.

I en undersökning från University of Exeter fick åtta män dricka en halv liter rödbetsjuice dagligen i sex dagar. Forskarna konstaterade att männen förbättrade sin prestationsförmåga med 5–10 procent då de tränade med låg intensitet och hela 15–20 procent vid högintensiv träning.

Att grönsaker är nyttigt och bra att äta vet väl de flesta redan men att de kunde ge sådana effekter på träningen. Nu är ju frågan hur mycket man ska tro på sådana här undersökningar men:

Varför chansa när broccoli och spenat är gott och jordgubbar för den delen är ju inte helt fel det heller.

Progressiv löpning och CXWorks- imorgon MÅSTE jag vila

Tisdag = CXWorks. Så kul men grymt jobbigt. Men bättre träning för bålen går inte att hitta.

Som uppvärmning innan CX körde jag 2 km progressiv löpning. Startade på 9,0 och höjde successivt till 11,5. Hade egentligen tänkt springa lite längre men kom lite för sent för att hinna det men jag var riktigt varm så det räckte som uppvärmning iallafall.

Jag gillar utmaningen som den progressiva löpningen ger och det är en av fördelarna med att springa på löpbandet. Det är lätt att reglera farten exakt och utmana gränserna. Annars så är det mycket roligare att springa ute.

Imorgon är det VILA som gäller för att ladda inför torsdagens lite längre pass som jag ska försöka hålla nere tempot på så att löptiden blir längre. Inte det lättaste men jag ska göra vad jag kan för att inte springa för fort.

Solen skiner och himlen är blå (iallafall delvis) - åhh vad det är skönt att springa då!

Jaha, så har jag gjort det igen! Överträffat mig själv. Jag fattar inte riktigt vad som händer och hur det går till men det är hur kul som helst.

Löpningen bara flyter. 4,8 km lugn löpning och sen 3 korta intervaller på det. Första 5 min var lite segt innan kroppen var varm men sen flöt det på. Sista 800 m var lite jobbiga och första intervallen fick jag inte upp farten riktigt men de andra 2 intervallerna kunde jag trycka på bra och kroppen svarade.

Imorse var jag så seg i kroppen efter en dag i Kungsberget med Patrice o Steven igår. Konstigt nog ingen träningsvärk trots att det var 5 år sedan jag senast åkte utför. Däremot var hela kroppen seg som sirap så jag lämnade cykeln hemma och tog bussen till jobbet. Hade tänkt ta en vilodag för att kroppen skulle få åtehämta sig men efter lunch kändes kroppen piggare och hjärnan började planera ett löppass eftersom jag slutade tidigt.

Jag var trött när jag kom hem men efter en fika i lugn och ro kom träningskläderna på och jag ångrar mig inte för nu efteråt är jag piggare än innan.

Hjälp, vilket flyt jag har - när kommer bakslaget?

Bestämde träff på gymmet med en löparkompis. Egentligen vill vi båda springa ute men snålblåst som gör att snön antingen flyger omkring mer eller mindre okontrollerat i luften eller lägger sig som ett tunt duntäcke över blankisen gör att vi väljer att springa inne på löpbandet. Vi är fullständigt eniga i att det finns inget tråkigare än att nöta meter efter meter på löpbandet men tillsammans känns det lättare. En fördel finns det dock  som min kompis sa, att vi kan träna tillsammans fast vi springer olika fort.

Förra helgen startade jag ett träningsprogram som bygger på att jag i mitten på juni ska klara att springa 10 km på 55 min. Passar bra som första delmål. Efter det kommer jag att fortsätta springa mot måltiden jag har på Lidingöloppet. Den är inte 100% bestämd ännu men runt 1,30-1,40 bör kunna vara möjligt.

Jag har gjort två löppass på bandet den här veckan innan dagens och det har varit 3,2 km i lugnt tempo (6.34-tempo).
Idag stod dubbla distansen på schemat och jag var lite fundersam hur det skulle gå. Kändes väldigt långt att springa det men bestämde mig för att ge det ett försök iallafall.

När jag sprungit 20 min kändes det som jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Pulsen låg strax under 170 så jag bara njöt av känslan i kroppen. 6,4 km på 41 min tycker jag är mer än godkänt.

Frågan är bara:
NÄR KOMMER BAKSLAGET? För det är väl inte möjligt att jag får må så här bra och att träningen bara flyter på?

Hoppas nu att jag ska få en bra balans mellan löpträningen och styrketräningen som jag inte vill överge helt då jag mår så bra av den. Ska läsa på lite och se hur jag kan kombinera det. Ett eller två dubbelpass kan vara en möjlig lösning för jag vill helst ha 2 träningsfria dagar/vecka.

FÖRÄNDRING + ANSTRÄNGNING = UTVECKLING

Ord som inte bara passar in i hockey-världen. (De kommer ursprungligen fr Tommy Sandlin)

Orden står sig bra i andra sammanhang också och inte minst i mitt liv just nu. Senaste halvåret (eller faktiskt hela sista året) har jag ansträngt mig mycket och mycket har hänt som förändrat hela min vardag. Allt har utmynnat i en otroligt positiv utveckling.

Vid den här tiden förra året bestämde jag mig för att försöka ( för jag vet inte vilken gång i ordningen ) komma igång med mer regelbunden träning på MINA villkor. Dittills hade jag haft lika många misslyckanden som försök. Kom väl igång hyfsat och besvikelsen var totalt när kroppen sa ifrån efter ett par månader.

I slutet av sommaren återvände energin och det gick hyfsat igen. I nov/dec påbörjade jag ett samarbete som  gjort att jag kommit längre än jag någonsin kunnat drömma om. Utvecklingen har gått spikrakt uppåt och vinterns styrketränng gör att jag nu möter våren med en otrolig längtan efter löpträning.
För första gången på länge har jag satt ett riktigt långsiktigt mål som jag vet att jag kommer att klara.