Ingen träningsvärk men helt slut i vristerna

Ingen träningsvärk efter zumban igår men fötterna känns som sladdriga disktrasor. Att dansa Zumba på gräsmatta är inte helt lätt och betydligt jobbigare än på ett slätt golv. Man får liksom ingenting gratis utan får jobba hela hela tiden.
Så himla synd att jag inte kan göra det fler gånger bara. Eller, kanske jag ska hänga på Lotta och prova inomhus ngn gång och sätta färgade tejpbitar på golvet som markering för var jag ska se till att hålla mig.

ZUMBA - så himla kul!

Jag älskar att släppa loss och dansa till musik och den latinamerikanska musiken har sån härlig rytm så när det nu bjuds gratis pass ute över sommaren kan man ju bara inte låta bli att prova.
Hängde på en jobbarkompis och det var verkligen medryckande musik som det bara inte gick att stå still till. Efter en timmes hoppande och inte en sekund där kroppen var stilla så var jag rejält svettig men inte så trött som jag hade befarat att jag skulle bli med tanke på beskrivningarna jag har fått om denna träningsform.

Undrar hur det kommer att kännas imorgon ja.......

Men det spelar nu ingen roll hur roligt och inspirerande detta är. Jag fixar inte ett gruppass med så mycket folk runtomkring när det hela tiden är sidoförflyttningar framåt och bakåt osv. Jag har ingen koll på var jag är i förhållande till de andra runtomkring mig. Var nära krock vid ett par tillfällen! Jag är inte den som brukar ge upp och jag gillar inte när synen är det som sätter begränsningar för vad jag kan göra.
Det är något jag måste jobba med mig själv med att lära mig acceptera begränsningarna :-(. Att helt enkelt lägga fokus på det jag kan göra istället.

Besviken men nöjd

Besviken att jag inte får till det med träningen som jag önskar. Jag vill så mycket mer än jag hinner. 

Har fått ett träningsupplägg med funktionell styrka som jag kan köra utomhus men kommer inte längre än att läsa det och konstatera att: DET HÄR BLIR BRA! 

Men sen då!!!!! Bara att konstatera att jag är lite för bekväm av mig just nu. Väldigt känslig för vädret. Hittar alla möjliga ursäkter för att INTE träna. Ändå vet jag att bara jag kommer ut så är det en så befriande känsla oavsett väder.

 Även om jag är besviken just nu så har jag lärt mig att inte bara se saker på kort sikt utan försöka fokusera på långsiktiga mål.

För ett år sedan orkade jag springa 1-2 min sen var jag tvungen att gå ett par minuter innan jag orkade pressa mig att springa igen. Klarade jag 3-4 sådana intervaller i med dagens mått väldigt makligt joggning-tempo var jag i ett lyckorus.

i höstas tog jag mig igenom 15 km på Kommunklassikern på ren envishet. Att springa som var mitt mål kunde jag glömma men Powerwalk blandat med några korta sträckor jogging och i mål efter 2 h 15 min. HELT SLUT och alldeles för lågt bs för att jag skulle må bra men NÖJD!

Det är det jag tänker tillbaka på och känner mig så himla nöjd för att jag idag sprängt en psykologisk vall. Idag hade jag ett flyt i löpningen och hittade ett tempo som jag kände att jag skulle kunna springa hur länge som helst. Efter 50 min började det ta emot litegrann. 50 min. - och jag kunde fortsätta springa.  Jag var i princip hemma men tog en extra sväng för att det skulle bli en timme löpning. 

Fatta: en timme utan att stanna!!! 

LIDINGÖLOPPET here I come!