Påfyllning av energi - Tack Annika

Idag var en så´n här dag när jag stannade på gymmet bara för att det stod i almanackan att jag skulle göra det. Brottades med mig själv på vägen fr jobbet att jag var trött så det kunde räcka med att cykla hem.
Men står det i almanackan så hade jag lovat mig att göra det. Gick ner o hade tänkt bara köra lite. På väg in mötte jag Annika som alltid sprudlar av energi och positivt tänkande. Vräkte ur mig en del av min frustration på henne och hon tyckte vi kunde kolla läget. Den avstämningen visade en helt annan bild än den frustration jag känner. Med avtrubbad frustration gick jag sedan in och körde tuffare på gymmet än jag gjort tidigare. Utökade uppvärmningen till att bli mer konditionsträning med både rodd och löpband.

Besviken men nöjd ändå

På ett sätt är jag en ensamvarg som vill köra själv på mitt sätt. Ändå så känner jag att det skulle vara kul att ha någon att träna tillsammans med. Någon att dela träningstiden med fast vi kör våra egna upplägg. Har sett samma tjej på gymmet några gånger och vi började prata med varandra förra veckan och bestämde då att denna tid varje vecka skulle vi köra tillsammans och peppa varandra. Därför blev besvikelsen extra stor när hon inte dök upp.
För att bli av med frustrationen och besvikelsen jag kände så körde jag intervall gå/jogga på löpbandet. 5-4-3-2-1. Sista intervallerna var jobbiga men jag klarade det. YES! Hade ALDRIG gått för en månad sedan.

Energin bara sprutar!

Energin sprudlar och jag orkar såååå mycket mer nu på gymmet. Nu orkar jag t.o.m springa på löpbandet. Styrkeövningarna går lättare trots att jag ökat belastningen.

JAAAAAA!

Kroppen svarar på träningen på gymmet och jag har ökat belastningen lite i taget på alla övningar.
Nu är det kul att träna och jag får säga stopp till mig själv för att inte köra hårdare. Jag vill träna mer men vet att huvudet vill mer än kroppen klarar av.
Jag har gått i den här fällan så många gånger tidigare att jag gjort upp med mig själv nu att för att nå dit jag vill nu så TA DET LUGNT.