Tokslut och frustar som......

Tankar från 26/7

Jag har cyklat Vätternrundan 30 mil, simmat Vansbrosimningen och hållit igång så helt otränad tycker jag inte att jag är.

Jag har sprungit några korta pass, 3-5 min/gång och på lite hårdare underlag för att fresta så lite som möjligt på hälsenan. 

Nu tog jag mod till mig och sprang ut på ängen där jag bor. Den är gräsbevuxen,  knölig och mjuk. 

Jag hade som mål att springa ett varv och halvvägs var jag tokslut och frustade som en valross med astma! 

Ingen sprintfart men den fart jag just nu klarar av att springa kortare sträckor i.

Där fick självkänslan en knäck, samtidigt som jag var sååå glad att jag faktiskt klarade att springa lite på knöligt mjukt underlag. 

Där och då tändes hoppet om att jag kanske kan klara LL 30 km. Men, jag kommer som sagt inte att riskera något bara för att. Blir det inte i år så blir det ett annat år 

Vad man orkar beror på vad man gör

Reflektioner från 28/6

Alltså, jag är totalt slut efter att ha kört - eller snarare stapplande tagit mig fram - 5 km på rullskidor. Visserligen det första passet på sisådär 35 år. Ja, på rullskidor alltså för även om det inte kändes så när jag sattpå trappan och flämtade och kollade hur armar, ben och händer klarat kraschlandningen när jag tappade balansen ngn km hemifrån. 

Ni skulle sett rumpan dagen efter - kolsvart! Konstigt nog kändes den ingenting. 

Efter mycket tvekande vågade jag prova några försiktiga löpsteg. Jag var ju uppvärmd efter rullskidåkningen. Började försiktigt med ett varv runt kvarteret - 500 m. 

Kände mig lite som jag sprang på glas så försiktigt tog jag det. Men det var så härlig känsla att springa utan att känna något. 

HALVKLASSIKERN ÄR KLAR!

           

När hälsenan nu inte tillät löpning har jag cyklat och simmat klart Halvklassikern. 

När jag ändå var igång så gjorde jag även de längre distanserna på dessa lopp och är därmed även halvvägs igenom "En svensk klassiker" 

Mer om dessa roliga, jobbiga, utmanande dagar kommer. 

Tiden läker och ger

Det har varit tyst här men det betyder inte att det inte hänt saker under tiden. 

Hälsenan har tagit sin tid att läka och det har stundtals varit svårt att ha tålamod. Jag är lite trött på tåhävningar i alla dess former men nu får jag skörda det jag sått med att vara envis. 

Jag kan springa igen!! Känner mig som en kalv på grönbete men ska hålla mig lugn och öka på löpningen långsamt. 

Jag vill ju så gärna springa Lidingöloppet 30 km men kommer inte att riskera något bara för att. 

Under de 4 månader jag inte kunnat springa har jag roat mig med lite annat som det kommer lite mer om i kommande inlägg.