VÅRRUSET MED SNÖVITS SJU DVÄRGAR

En av årets höjdpunkter för den TOKER som bor i mig även om jag sprang som KLOKER igår. - och klok tycker jag faktiskt att jag var då trots att det kliade lite i "springa fortare"-nerverna höll mig till planen vi hade när laget anmäldes. Svagaste länken bestämmer tempot för vi gör det tillsammans för att det är roligt!

Dvärgar laddade för start!

Efteråt firade vi med pick-nick att vi klarade målet med en knapp minuts marginal. För mål det hade vi även om det viktigaste var att ha roligt tillsammans. 

Glädjen är ju desto större då man har haft roligt, glatt många efter vägen och klarat målet!

Så nu laddar vi om för nästa utmaning som blir ...............

Men hjälp! Hur kan detta vara möjligt?

Visst, jag har fått till en hel del löpträning nu i vår men ändå!

Bortsett från passet i fredags så har jag ju inte sprungit på en månad. Helena har frågat många gånger om att träna tillsammans men det har inte blivit av förrän nu.

Helena är otroligt ödmjuk och jag får bestämma tempot och tar det medvetet lugnt i början. Känns rätt ok om än lite segt till en början. Försöker hålla igen på farten då jag känner på mig att passet kommer att bli längre än vad jag brukar springa. - och det blev det. Runt 40 min var vi ute och på den tiden hann vi springa 7 km. 

Alltså har jag sprungit både längre tid än jag tidigare orkat men framförallt har jag hållit ett tempo jag inte trodde att jag hade i kroppen. 

7 km är ju galet bra. I fredags sprang jag 3,5 km på 25 min. En viss skillnad på fart det. 

Inte undra på att jag tog slut på sista kilometern. Men så kul att se att det finns hopp om den här gamla stela kroppen.

Förhoppningsvis är den inte så stel så länge till. Var till Ronny igår och som vanligt så känns det idag att jag varit där. Dock kändes det betydligt mindre igår när jag låg där och förvånansvärt smärtfri idag. Det knastrade bra runt skulderbladen och någonting hände där för nu har jag en helt annan andning än jag haft på mycket länge. Behöver inte anstränga mig för att andas när jag springer och det finns ingenting som tar emot heller. 

Nu gäller det bara att försöka förvalta detta på bästa sätt och inte hamna i samma "dumläge" som innan. 

Lyssna på kroppen är viktigt!

Gårdagens löppass känns i benen idag. Om jag överhuvudtaget ska kunna gå imorgon så måste jag röra på mig idag. Jag som sett fram emot ett pass med Maria imorgon. Jaja, att köra 3 dagar i rad när man inte gjort ngt på en månad är nog att ta i så det passet får vänta.
Packade ryggsäcken för att kunna duscha i Högbo då jag har kiosktjänst 13.30-17.
Eftersom jag ännu inte varit ute på cykeln i år stod den längst in i garaget bakom 2 cyklar och en verktygslåda. Dammig och inga luft i däcken. Suck! Dammet gör inget men luft i däcken behövs ju. Tur att jag har en ordningsam make så att allt ligger på sin plats i garaget.
När jag så äntligen kom iväg hade jag fortfarande inte bestämt om jag skulle cykla eller springa. Det är ingen överdrift att säga att cykeltekniken hade en del att önska. Hade problem att få fast fötterna i pedalerna och det kändes lite ringrostigt. Tyckte att jag trots allt fick upp bra fart men säg den lycka som varar. På ängen mötte jag Palmberg och vi behöver väl inte gå in närmare på vem som hade bäst fart.
Funderade fram och tillbaka på vägen upp om jag skulle springa eller cykla och jag ändrade mig både en och två gånger. Det slutade med att jag bestämde mig för att cykla på grus/skogsvägar för det lockade inte att springa i blåsten.
På m Runkeeper, musik i öronen och iväg och vad händer då...... Jo, jag drar ut på skogsstigarna och kör 10 km blandad skogskörning. Teknikmässigt finns en hel del att jobba på men det var så kul!
Nu kan jag vila med gott samvete imorgon och förhoppningsvis har jag minskat risken för träningsvärk och stela muskler.

Barriären är bruten

Finns det något bättre än att starta dagen med en löptur i skogen fylld av sol och den härliga skirande grönska som finns bara på våren. Det var så den här dagen startade för min del. I tights, kortärmad tröja med musik i öronen drog jag iväg och njöt. Trots att jag inte tränat någonting på en månad så flöt löpningen. Jag körde medvetet långsamt för att orka springa hela passet. 25 min blev det och jag känner att energin till träning finns där. En bit in på passet trampade jag på något mjukt som fräste ilsket och högg efter mig innan den sedan ringlade iväg. Utan att överdriva kan jag säga att adrenalinet sköt i höjden liksom pulsen för jag blev lika rädd som ormen.
På söndag fm ska jag köra ett pass funktionell styrka/löpning tillsammans med en kompis så ingen löpning imorgon men om det känns ok i benen så kanske jag kör en premiärtur på MTB för att hålla musklerna mjuka. Känns förvånansvärt lite men nedre delen av ryggen är trött. Om det beror på löpningen imorse eller att jag krupit på knä och oljat altanen på em vet jag inte.

Ont i halsen, pollen, regn, stormvindar och en gnutta lathet

Ja, anledningarna till att jag inte tränat på ett par veckor är som ni ser i rubriken rätt många. Jag tränar  ALDRIG med infektion i kroppen och det var så det började. Halsen rev och började göra ont, sen kom huvudvärken och näsan började rinna. Tog ett par dagar innan  jag fattade vad som hände. Några härliga dagar med lite värme och sol fick fart på pollensäsongen. Det låg fortfarande snö kvar - om än blöt och blaskig - så det tog som sagt ett par dagar innan hjärnan kopplade. Som så många andra år började jag försent med pollenmedicinen och det tog väl en vecka innan jag var ikapp så att jag mådde ok.
Började få orken tillbaka och funderade på att dra ut och springa. Cyklar ill jobbet varje dag och löpningen kom inte längre än till just fundering på att göra det. Bland mycket annat så kom det några dagar med isiga vindar och den tiden när jag tränar oavsett väder och vind är borta för länge sedan. Nu gör jag det för att jag mår bra av det och för att det är skönt. Blåser det då så mycket att cykeln stannar om jag slutar trampa så lockar det inte att ut och springa heller.
Mina heliga tisdagspass med CX har försvunnit först pga av förkylningen och sen har jag haft några tisdagar när jag inte hunnit dit i tid pga av annat.
Det går fort att komma bort från vardagsrutinen att prioritera in träningen men nu är det dags igen. Tror inte att jag tappat så mycket trots allt så det går förhoppningsvis lätt att komma igång igen.

Är ledig idag och solen är på väg att bryta igenom så jag tänkte dra ut på ett lugnt löppass efter frukost.