När jag började förbereda blev jag så där låg som jag brukar bli kvällen innan ett lopp.
Nu borstas det tänder, lamporna släcks och tystnaden lägger sig sakta i huset. Sängen känns helt ok så det kommer inte att bli svårt att somna nu.
Om livet som synskadad och hur det går ihop (eller inte) med träningen och drömmen om att tävla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar