Ja, jisses! Varför gör jag så här mot mig själv?
Otroligt glad att jag hade sällskap av Agneta ikväll för annars hade det tagit en evighet att bli klar - om jag inte gett upp!
Har helt glömt bort hur det är att simma ute! Det blåste en del så vattnet slog emot en och första vändorna var det svårt att slappna av. Det var gräns på hyperventilering emellanåt när vattnet slog emot ansiktet!
Fick tänka på varje samtal - automatiseringen var som bortblåst. Kände mig som en strandad tjock gammal valross. Kämpade envist på trots att det kändes ganska hopplöst då jag inte fick minsta decimeter gratis.
Men nu är det,gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar