Halvvasan igår är ett typiskt sådant tillfälle när jag fick så mycket mer än jag gav tillbaka där och då. Visserligen så vet och förstår de som hjälpte mig igår att jag är så inne i mig själv och måste koncentrera mig till max för det jag gör just då.
Loppet igår kan sammanfattas på flera sätt. Jag var under loppet lite smått frustrerad och irriterad på att jag inte lyckades hålla högre fart än jag gjorde. Men nu var inte förhållandena de bästa och trots att jag hade den absolut bästa vallning jag kunde få så sög det fast i spåren. Vissa saker rår man helt enkelt inte över.
I nedförsbackarna kunde jag tack vare en otrolig ledsagare utnyttja glidet jag hade och jag är fortfarande smått fascinerad av hur många vi passerade bara i backarna.
Denne otrolige ledsagare lärde mig också i dessa minst sagt usla spår att åka skidor. Samtidigt som han lotsade mig i snömoset och ständigt letade efter bästa spårresterna såg han till att jag kunde utnyttja både terrängen och min kropp till max.
Insikten av vad han gjorde igår insåg jag till fullo imorse när jag vaknade utan minsta tendens till träningsvärk. Visst, lite seg i låren är jag men konstigt hade det väl varit annars. Jag åkte ju skidor i drygt 4,5 timmar igår i ett före där man inte fick någonting gratis. Eller jo:
Jag fick 4,5 timmars gratis lektion i hur man åker skidor på rätt sätt. Tack Inge för den kunskapen. Den kommer - som jag sa när jag ringde - att göra det mycket roligare att åka skidor i fortsättningen.
För det är skillnad på att åka skidor och att åka skidor! Det lärde jag mig igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar