Har precis kravlat mig upp efter att ha legat kvar i sängen och läst nyheterna i ett tyst hus där resten av familjen sover.
Har börjat förbereda mig för att vi ska ut och geocacha med ett par vänner. Vi ska mötas 10.30 så det är gott om tid för klockan är bara 08.45.
Då hör jag en bil köra upp på gården och Helena hoppar ur klädd för löpning. Ett snabbt överläggande med min tid att passa och hennes plan och hon väntar medan jag snabbt fixar en tallrik gröt då jag inte ens hunnit äta frukost. Jag har den fördelen att jag kan äta och sen dra väg på en gång utan riska för håll.
Helena är guld värd för mig. Hon gör det så lätt att komma iväg ut på ett pass. Så nu har jag gjort det första löppasset för säsongen. Helena ville springa långsamt bort till ett par backar, köra ett par intervaller och sen springa tillbaka.
Vi sprang iväg lugnt på en bred, plan skogsväg och det gick bara så lätt. Jag som annars brukar behöva stanna kunde bara springa på. Kom in i andra andningen och när vi var framme vid backarna vände jag och provade att springa själv tillbaka. En lite lagom utmaning som jag kände att den borde gå bra då det inte fanns varken stenar eller rötter på spåret. Njöt av friheten, de varma vindarna och känslan av att jag kan...... annat än känslan igår det. Nu var jag inne i skogen, det var lite mulet även om solen kämpade för att komma igenom med sina strålar.
Det blev en runda på 40 min som verkligen gav mersmak. Jag hann hem och duscha och hänga på gänget ut på caching. Solen kom fram och det blev ljusare men då hade min älskade en lösning som han tyckte jag skulle prova.
Mer om det i ett annat inlägg men den är helt klart värd att utvärderas. Som han sa. Funktion går före finess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar