Man blir bra på det man tränar och i helgen har jag äntligen fått göra det jag längtat efter såååå länge. Jag har åkt längdskidor! Inte speciellt långt och definitivt inte fort men jag har lärt mig mycket nytt.
Igår blev det 8 km blandad skidåkning vilket för mig inte är så långt. Men det var ett bra pass med kvalitet och mycket tekniknötande. Lärde mig en del nytt som definitivt kommer att underlätta.
Igår med aningen för mycket fäste och obefintligt glid gick det bra - kanske för bra - i nedförskörningar även utanför spåret och känslan var att det här var ju inte så svårt ändå.
Inför dagens pass hade jag kortat ner fästzonen och spåren var dessutom pga varmare temperatur betydligt snabbare än igår. Sedan var det betydligt fler skidåkare i farten idag vilket gav en helt annan upplevelse. Insåg att jag INTE klarar att avgöra varken fart eller avstånd på dem jag kommer ifatt. Sådana upptäckter tär på självkänslan för jag vill så gärna klara mig själv men det är bara att gilla läget och fokusera på att jag KAN åka skidor iallafall om jag bara får lite hjälp. Idag hade jag förutom Anne sällskap av hennes två barn (5 och 7 år) som tog sin uppgift att hjälpa mig på allvar.
Vi snurrade runt skidstadion uppför och nerför backar och dagens bästa kommentar kom direkt från hjärtat på en trött 7-åring: " du har det bra du som inte ser hur branta, jobbiga backar som vi ska upp för ".
Uppför är det bara att trampa på men nerför är lite värre när det går fortare insåg jag idag efter att sånär missat en kurva i slutet av en av backarna. I de lägena är jag helt beroende av den som hjälper mig då jag inte ser vart jag ska vilket gör att jag inte kan planera i tid. Jag känner kurvan när den kommer och har jag då för hög fart så .......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar