Skrivandet är viktigt för mig men får inte bli en belastning heller för då gör det ingen nytta.
Jag följer några bloggar och igenkänningsfaktorn är hög och sätter igång tankar och funderingar inom mig. Det här inlägget började jag fundera på redan i somras men det har bara blivit liggande. Tiden för att skriva fanns men energin rann likt kvicksand ur kroppen på mig.
Istället för att utnyttja tiden till att bygga upp mig och må bra blev jag alltmer stressad när dag efter dag bara försvann.
Jag mådde dåligt för att jag inte tränade, ännu sämre för att jag blev besviken och den inre stressen byggdes på ju närmare Lidingöloppet kom. Som jag sett fram emot så otroligt att få springa och i slutet på juni bara flög jag fram när jag sprang. Det gick såååå lätt!
Gymträningen som jag mått så bra av och som gett mig så mycket positivt tillbaka prioriterade jag bort utan att tänka på det. Dagarna - och veckorna försvann bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar