Vad man orkar beror på vad man gör

Reflektioner från 28/6

Alltså, jag är totalt slut efter att ha kört - eller snarare stapplande tagit mig fram - 5 km på rullskidor. Visserligen det första passet på sisådär 35 år. Ja, på rullskidor alltså för även om det inte kändes så när jag sattpå trappan och flämtade och kollade hur armar, ben och händer klarat kraschlandningen när jag tappade balansen ngn km hemifrån. 

Ni skulle sett rumpan dagen efter - kolsvart! Konstigt nog kändes den ingenting. 

Efter mycket tvekande vågade jag prova några försiktiga löpsteg. Jag var ju uppvärmd efter rullskidåkningen. Började försiktigt med ett varv runt kvarteret - 500 m. 

Kände mig lite som jag sprang på glas så försiktigt tog jag det. Men det var så härlig känsla att springa utan att känna något.