Tokslut och frustar som......

Tankar från 26/7

Jag har cyklat Vätternrundan 30 mil, simmat Vansbrosimningen och hållit igång så helt otränad tycker jag inte att jag är.

Jag har sprungit några korta pass, 3-5 min/gång och på lite hårdare underlag för att fresta så lite som möjligt på hälsenan. 

Nu tog jag mod till mig och sprang ut på ängen där jag bor. Den är gräsbevuxen,  knölig och mjuk. 

Jag hade som mål att springa ett varv och halvvägs var jag tokslut och frustade som en valross med astma! 

Ingen sprintfart men den fart jag just nu klarar av att springa kortare sträckor i.

Där fick självkänslan en knäck, samtidigt som jag var sååå glad att jag faktiskt klarade att springa lite på knöligt mjukt underlag. 

Där och då tändes hoppet om att jag kanske kan klara LL 30 km. Men, jag kommer som sagt inte att riskera något bara för att. Blir det inte i år så blir det ett annat år