Har fått ett träningsupplägg med funktionell styrka som jag kan köra utomhus men kommer inte längre än att läsa det och konstatera att: DET HÄR BLIR BRA!
Men sen då!!!!! Bara att konstatera att jag är lite för bekväm av mig just nu. Väldigt känslig för vädret. Hittar alla möjliga ursäkter för att INTE träna. Ändå vet jag att bara jag kommer ut så är det en så befriande känsla oavsett väder.
Även om jag är besviken just nu så har jag lärt mig att inte bara se saker på kort sikt utan försöka fokusera på långsiktiga mål.
För ett år sedan orkade jag springa 1-2 min sen var jag tvungen att gå ett par minuter innan jag orkade pressa mig att springa igen. Klarade jag 3-4 sådana intervaller i med dagens mått väldigt makligt joggning-tempo var jag i ett lyckorus.
i höstas tog jag mig igenom 15 km på Kommunklassikern på ren envishet. Att springa som var mitt mål kunde jag glömma men Powerwalk blandat med några korta sträckor jogging och i mål efter 2 h 15 min. HELT SLUT och alldeles för lågt bs för att jag skulle må bra men NÖJD!
Det är det jag tänker tillbaka på och känner mig så himla nöjd för att jag idag sprängt en psykologisk vall. Idag hade jag ett flyt i löpningen och hittade ett tempo som jag kände att jag skulle kunna springa hur länge som helst. Efter 50 min började det ta emot litegrann. 50 min. - och jag kunde fortsätta springa. Jag var i princip hemma men tog en extra sväng för att det skulle bli en timme löpning.
Fatta: en timme utan att stanna!!!
LIDINGÖLOPPET here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar