Att öppna dörren och ta sig ut......

Ja, så enkelt men ändå så svårt! Jag bor så att jqg kan springa ut direkt hemifrån och välja på asfalt, grusväg, skog, asfalt, kuperat eller flackt. Det går nästan att kombinera i all oändlighet.
Gäller bara att få på sig kläderna och öppna dörren. Vilket har varit väldigt svårt de senaste månaderna. Hela hösten har det varit långt mellan passen.
Det finns orsaker men ingen som man egentligen kan skylla latheten på.
Synen har blivit sämre, jag har bytt jobb, dödsfall och sorg i familjen. Jag har tänkt många gånger att jag borde men sen har jag inte kommit längre. Fast jag VET så väl att jag mår så mycket bättre OM jag prioriterar att träna.
Den här hösten har jag valt soffhörnet framför TV.n många gånger. Igår kom suget tillbaka och jag ringde min kompis som jag brukar springa långpass med. Hon var på så idag på fm drog vi iväg.
Ingen plan på vart eller hur länge utan vi bara sprang dit näsan pekade. Det var lite småhalt här och där men vi sprang lugnt och helt plötsligt hade vi varit ute nästan en timme. Det gick som sagt inte fort men det var otroligt skönt. Nu sitter jag här och är så där skönt slut i ryggen.

Var ju tvungen att prova aktivitetsbandet jag fick i julklapp av min syster. Det blev 8640 steg tydligen och knappa 5 sköna km. Inget långpass som går till historien men jag sprang hela passet utan känsla av att behöva ge upp trots att jag inte sprungit på evigheter.

Pinsamt nog så tror jag att de enda gånger jag sprungit senaste halvåret är Lidingöloppet K15km och Tunnelloppet 10 km.

Men nu är jag sugen och har dessutom hittat en kompis att springa Göteborgsvarvet med så nu känns det roligt att ta sig ut igen.